Kebnekaise
1994
|
|
Detta var första gången
för mig i Kebnekaise området, och skedde i början av September
vilket skulle visa sig vara en mycket väl vald tidpunkt. Löven
hade börjat bli gula, men det var fortfarande ganska varmt i luften,
kanske beroende på att vi under hela turen hade bra väder.
Med mig på turen var
Patrick, hans syster Sussi, hennes pojkvän Tomas och två kompisar
till dem, Jerry och Helen.
|
|
|
(Klick
på bilderna för större storlek)
|
 |
Här har vi precis startat
från Nikkaluokta där vi lämnade bilen. Denna bild tror
jag bäst beskriver hur otroligt fina färger det var bland träden.
Vandringen mellan Nikkaluokta
och Kebnekaise fjällststion är ganska enkel, mycket beroende
på att det färdas så stort antal människor här
att det nästan bildats en slags "Autobahn". Om inte annat
så syns det på nötningen av naturen.
|
Här
har vi kommit en bit närmare Kebnekaises Fjällstation. Leden mot
Kebnekaise är ordentligt spångad så det är ingen större
risk att man blir blöt om föttrena. Näst längst till
höger kan man se Tolpagorni med dess karaktäristiska avhuggna
topp. |
 |
 |
Detta
är från den andra dagen. Målet var att bestiga sydtoppen
via den västra leden. Vädret var som synes fortfarande väldigt
fint, soligt och varmt. |
Här står vi framför
Singichohkka till vänster och Tolpagorni till höger.
Singipakte syns i bakgrunden
till höger. (Pakte betyder brant klippvägg)
|
 |
 |
Här
har vi vikt in efter Kittelbäcken på vår väg uppåt.
Det var ungefär från denna punkt som det började bli brantare
stigning. Före denna punkt hade det varit ganska flackt. |
Här
står vi på platån mellan Tolpagorni ochVierranvarri och
tittar västerut. Ganska magnifik utsikt som fotot tyvärr ej gör
rättvisa. Sjön nedanför är Singijavrrit. |
 |
 |
På
toppen av Vierranvarri. Toppen är helt täckt av stenrösen
som tidigare besökare byggt, och vi bidrog givetvis med en. För
att ta sig vidare mot sydtoppen var man tvungen att gå nedåt
i en dal, och det var här som vi vände. Vi insåg att vi
hade startat för sent på morgonen för att hinna gå
denna led på en dag, samt att några i gruppen led av skavsår. |
Sista
kvällen framför lägerelden. Efter att ha försökt
bestiga toppen var alla ganska slut, och de flesta drog sig till kojs, förutom
jag och Patrick som stannade uppe några timmar framför elden.
Morgonen därpå åkte några helikopter tillbaka till
Nikkaluokta medan vi andra halvsprang, då vi hade skickat ryggorna
med helikoptern. |
 |
|
|
|
|
|