Kebnekaise 1994
 

Detta var första gången för mig i Kebnekaise området, och skedde i början av September vilket skulle visa sig vara en mycket väl vald tidpunkt. Löven hade börjat bli gula, men det var fortfarande ganska varmt i luften, kanske beroende på att vi under hela turen hade bra väder.

Med mig på turen var Patrick, hans syster Sussi, hennes pojkvän Tomas och två kompisar till dem, Jerry och Helen.
   
(Klick på bilderna för större storlek)

Här har vi precis startat från Nikkaluokta där vi lämnade bilen. Denna bild tror jag bäst beskriver hur otroligt fina färger det var bland träden.

Vandringen mellan Nikkaluokta och Kebnekaise fjällststion är ganska enkel, mycket beroende på att det färdas så stort antal människor här att det nästan bildats en slags "Autobahn". Om inte annat så syns det på nötningen av naturen.
Här har vi kommit en bit närmare Kebnekaises Fjällstation. Leden mot Kebnekaise är ordentligt spångad så det är ingen större risk att man blir blöt om föttrena. Näst längst till höger kan man se Tolpagorni med dess karaktäristiska avhuggna topp.
Detta är från den andra dagen. Målet var att bestiga sydtoppen via den västra leden. Vädret var som synes fortfarande väldigt fint, soligt och varmt.

Här står vi framför Singichohkka till vänster och Tolpagorni till höger.

Singipakte syns i bakgrunden till höger. (Pakte betyder brant klippvägg)
Här har vi vikt in efter Kittelbäcken på vår väg uppåt. Det var ungefär från denna punkt som det började bli brantare stigning. Före denna punkt hade det varit ganska flackt.
Här står vi på platån mellan Tolpagorni ochVierranvarri och tittar västerut. Ganska magnifik utsikt som fotot tyvärr ej gör rättvisa. Sjön nedanför är Singijavrrit.
På toppen av Vierranvarri. Toppen är helt täckt av stenrösen som tidigare besökare byggt, och vi bidrog givetvis med en. För att ta sig vidare mot sydtoppen var man tvungen att gå nedåt i en dal, och det var här som vi vände. Vi insåg att vi hade startat för sent på morgonen för att hinna gå denna led på en dag, samt att några i gruppen led av skavsår.
Sista kvällen framför lägerelden. Efter att ha försökt bestiga toppen var alla ganska slut, och de flesta drog sig till kojs, förutom jag och Patrick som stannade uppe några timmar framför elden. Morgonen därpå åkte några helikopter tillbaka till Nikkaluokta medan vi andra halvsprang, då vi hade skickat ryggorna med helikoptern.